Helen Keller
Helen Keller föddes i Tuscumbia, Alabama, USA, år 1880, och hon fick feber vid 18 månaders ålder vilket gjorde henne blind och döv.
Med hjälp av en fantastisk lärare, Anne Mansfield Sullivan på Perkins School for the Blind, lärde sig Helen Keller teckenspråk och blindskrift. Några år senare lärde hon sig tala. Som vuxen blev hon en outtröttlig förespråkare för handikappade. Och år 1925 deltog Keller i Lions Clubs Internationals kongress och utmanade lionmedlemmarna att bli "De blindas riddare i kampen mot mörkret".
Medlemmarna antog hennes utmaning och alltsedan dess har vårt arbete inkluderat synvårdsprogram riktade mot blindhet som kan förhindras.
Helen Keller-dagen
År 1971 förklarade styrelsen för Lions Clubs International att 1 juni ska firas som Helen Keller-dagen. Lionmedlemmar runtom i världen genomför synvårdsrelaterade serviceprojekt på Helen Keller-dagen.
Helen Kellers tal på den internationella kongressen 1925
Cedar Point, Ohio, USA
30 juni, 1925
Läs talet
Kära lionmedlemmar, ärade damer!
Jag förmodar att ni har hört legenden där tillfället beskrivs som en nyckfull dam, som bara knackar på dörren en gång, och om man inte öppnar dörren snabbt nog, fortsätter hon sin väg och kommer aldrig mer tillbaka. Och så ska det vara. Vackra och åtråvärda damer brukar inte vänta. Dem får man gå ut och ta fast.
Jag är ert tillfälle. Jag knackar på er dörr. Jag vill att ni skall ta er an mig. Nu berättar inte legenden vad man skall göra när flera tillfällen uppenbarar sig vid samma dörr. Antagligen får man välja den man tycker bäst om. Jag hoppas ni väljer mig. Jag är den yngsta här, och det jag kan erbjuda er är fullt med utmärkta tillfällen att hjälpa andra.
The American Foundation for the Blind är bara fyra år gammal. Den växte fram ur de blindas tvingande behov och skapades av dem själva. Den är både nationell och internationell i fråga om uppfattning och betydelse. Den står för de bästa och mest upplysta idéerna hittills på detta område. Den syftar till att göra alla blindas liv mer värt att leva, genom att öka deras ekonomiska värde och genom att ge dem glädjen att kunna syssla med normala aktiviteter.
Försök att tänka er hur det skulle kännas att bli blind idag. Tänk er hur ni skulle snubbla och treva er fram mitt på dagen som om det vore på natten, det skulle vara slutet på ert arbete och ert oberoende. Hur glada skulle ni inte bli i detta mörker om en vän kom och tog er hand och sade: "Följ med mig så skall jag lära dig att göra en del av de saker som du gjorde förr, när du kunde se"? Detta är den slags vän The American Foundation for the Blind ämnar bli för alla blinda i detta land, om bara de seende ville ge det stöd som krävs.
Ni har fått höra hur ett litet ord som kom från en annan människas fingrar, en stråle av ljus från en annan människas själ, rörde mitt sinnes mörker, så att jag fann mig själv, fann världen och fann Gud. Det är tack vare att min lärare löste min gåta och bröt genom väggarna till det mörka och tysta fängelse där jag satt, som jag nu kan arbeta för mig själv och för andra. Det är mer omtanke än pengar vi vill ha. Om gåvan inte åtföljs av givarens medkänsla och intresse, är den värdelös. Om ni bryr er om andra, om vi kan få människorna i vårt sköna land att bry sig om andra, då kommer de blinda att övervinna sin blindhet.
Det tillfälle jag erbjuder er Lions är följande: Att föra vidare och stödja arbetet inom The American Foundation for the Blind. Vill ni inte hjälpa mig att snabbare nå den dag då det inte längre finns någon blindhet som hade kunnat undvikas, då det inte längre finns några döva och blinda barn som inte får undervisning och inga blinda män och kvinnor som inte får hjälp? Jag vädjar till er Lions, ni som har er syn och hörsel i behåll, ni som är starka, modiga och goda. Vill ni inte bli de blindas riddare i detta korståg mot mörkret?
Tack för ordet.
